Titta va ja hitta!
Hade helt glömt bort detta, förträngt mycket från den tiden känns det som, så blev helt paff när jag insåg att jag sparat alla kort! Backade tillbaks i tiden en stund kan man säga. På ett sätt är det fruktansvärt hemskt att tänka på det, men konstigt nog känner jag mig alltid hemma när jag tänker på sjukhuset i linköping. Korridorerna, avdelningen, promenaderna, ja fan till och med att gå från parkeringen till sjukhuset känns som en stor trygghet.
MEN, skulle egentligen bara skriva kort om breven haha. Hoppas det var okej att jag la ut era fina skrifter här på bloggen, tycker faktiskt dom är lite småskoj och betydelsefulla!
hej, jag har följt din blogg ett tag nu. som jag har läst så har du haft cancer, äggstockscancer? blir riktigt rörd när jag läser det du varit med om, du är så stark! jag fick själv nyss beskedet att jag kanske har äggstockscancer, opererade mig för ca två veckor sen.. jag väntar fortfarande på ett klart besked men är livrädd just nu.. känner igen mig i mycket av det du skriver. vill bara säga att du ger mig hopp! när jag tycker allting är som jobbigast brukar jag gå in på din blogg. det kanske låter dumt, men jag känner mig inte så ensam då. har ingen annan som förstår det jag känner, men jag vet ju att du har gått igenom samma sak. somsagt, ville bara säga att du ger mig hopp, du är en jättefin tjej och du förtjänar verkligen inte det du fick gå igenom men med tanke på att du klarade det så ger du mig styrka så jag ska klara mig igenom det. tack!
ta hand om dig, kram :)
vilka fina vänner du har :)
