beccaanilsson

Haft temadag idag i skolan, tittat på en film från folkmordet i Rwanda. Jäkla otäck film måste jag säga, men verkligen sevärd! Efter skulle vi då diskutera om filmen och då får vi frågor som "hade ni stannat kvar i landet fast att ni vetat att ni skulle dö?" och " hade ni förlåtit människan som dödat hela er familj och era vänner?"
Alltså, sådana frågor stör mig rätt mycket, man kan inte svara på dom då man inte varit i situationen själv. Det är svårt att ta in sådana här saker, det är för stor för oss, och för långt ifrån den verkligen vi lever i.

Jag relaterar alltid till mig själv, ser till det jag själv varit med om. Cancern är långt ifrån så hemskt som folkmordet, självklart, men jag vet att dom som inte varit där själva inte är i närheten av att förstå, hur mycket jag än förklarar och berättar om mina upplevelser. Det är för långt ifrån deras verklighet. Vissa saker kan inte jag förstå, eftersom jag själv inte varit med om det.

Har galet mycket åsikter om sånt här haha! Men jättebra dag i alla fall :)

Jag försöker att inte bara skriva om min cancer i bloggen, för då skulle den bli väldigt tråkig och jobbig att läsa.
Just nu har jag ingen större lust att blogga om den alls egentligen. Tror att många kan ta det fel och tro att jag vill att ni ska tycka synd om mig. Det är naturligvis något jag inte vill.
Jag kan nog inte ens föreställa mig hur många gånger folk har sagt, när jag inte hör då, "ååååh stackars henne!" När folk pratar om mig så är jag nog "tjejen som haft cancer".

Hur som helst, jag behöver inte folk som tycker synd om mig, för jag tycker inte ens synd om mig själv. Om det är några jag tycker synd om så är min lillebror, mamma, pappa, mormor och annan nära släkt. Tänk att få höra att ert syskon har cancer. Tänk hur det var för min lillebror då han fick veta att hans storasyster hade en dödlig sjukdom, att hon kanske inte skulle överleva.
Jag visste hela tiden hur jag mådde och hur mycket jag orkade kämpa. Det visste inte dom, dom kunde bara hoppas. Tror det är jobbigare att vara nära anhörig till någon med en svår sjukdom, än att vara den sjuka personen.

Det jag egentligen ville säga med det här inlägget är att jag inte bloggar för att få ert medlidande eller nått. Jag bloggar för min egen skull, för att jag vill och för att jag bearbetar mina upplevelser från förra året genom att skriva ner dom. Tankarna är så otroligt många och känslorna så starka så genom att skriva ner dom får jag gå igenom dom ordentligt. Det blir för rörigt annars.

Har precis varit på ett abs-pass, skojskoj, brände hyffsat mycket i magen ska jag säga er, hade träningsverk innan liksom.
Under en längre tid trodde jag att det hette A B S. Sa alltså bokstäverna... Igår fick jag veta att man visste skulle säga bokstäverna ihop och på engelska typ. Abs.

Idag är det exakt ett år sedan cancerbeskedet, men jag orkar inte skriva mer om det just nu, palla börja lipa när våfflorna är klara (y)

Vi har varit lediga idag så har vart en sväng på stan med mormor och ätit kinamat wie! Fett gott vare.
Hade utvecklingssamtal i en och en halv timme sen, (!?) är jag problembarn eller vad.. Eller cancerbarn. Det hänger väl ihop. Hur som helst, hade utvecklingssamtal jättelänge, och sen var jag och simmade med My. 40 längder som vanligt, och sen bubbelpool på de.

Nu ska jag plugga, eller försöka i alla fall, och inte tagga inför morgondagen. Värre datum än 25e mars får man leta efter, i alla fall i mitt liv.

Du är den sexigaste jag har sett, på mååånga många dar! Jag tycker om dig, hoppas du tycker om mig, och kanske du vill sova över hos mig. Lilla hjärtat, jag tänder så på deeeej, jag vill så gärna ha sex med dig!!

Tillängnad MY ZETTERGREN HAHHAHAA

vi pimplar viiin, speciellt my, och tittar på melodifestivalen wiho. 

Japp, imorgon ska jag på ultraljud. Får ångest om jag så lite som tänker på det. Det är även den 12e mars imorgon. Förra året gjorde jag ett ultraljud den 12e mars. Då sa läkarn: "Du har en cysta över hela buken."
Och nej, det känns inte ett dugg okej att göra ett ultraljud detta förbannade datum iår igen. Låt oss hoppas på bättre nyheter detta året i alla fall!

Pappa fyller 45 år imorgon också, så ska till honom direkt efter skolan. Från pappa bär det av till Lindis för lite 18årsmiddag! Från Linda bär det av till.. Palace? Vi som är för små för att gå in för se vart vi tar vägen wie! Bra att jag får tänka på annat hela kvällen i alla fall, kommer vara en tankefylld skitdag tillräckligt mycket ändå.

Igår vare lite partaj wie! Förfest med goa tjejer hos Soffis, och sen vidare till nån lokal som var rätt tom.. Helt okej kväll i alla fall :) Dock har jag galet ont i min högerarm idag och i mitt vänstra lår och rumpa, haha! Inge skönt inte.

Badrummet luktar sjukhus efter tvålen man måste tvätta sig med. Och sen har jag emlat, på porten och armvecket ifall dom måste sticka mig haha! Gör ingenting utan bedövningssalva(y)





Ser fett stel ut på första bilden.. Skulle bara visa er mina fina salvor hehehehe.
Åker om 10 min, wihahaha, spänd, nervös och glad!