Att tappa bort sig själv

I de allra flesta fallen känner jag inte igen mig själv. Jag är inte den jag brukade vara innan jag blev sjuk. Jag är inte sexton år längre och det kommer jag aldrig vara igen. Jag är så mycket äldre i vissa lägen, tänker på saker väldigt få i min ålder tänker på.
När man är sexton år tänker man på sig själv, vilket jag också gör. Man vill passa in i samhället, i skolan, i klassen. Alla har en roll, en person man är. Jag har ingen roll längre för jag vet inte vem jag är. Jag tänker på sådana här saker också, det gör jag. Men jag oroar mig också för en provtagning som kommer nu i veckan. För ett ultraljud som kommer om en månad. Jag oroar mig för att min cancer ska komma tillbaka. De allra flesta i min ålder, och vuxna, vågar inte ens säga ordet cancer. För cancer är lika med döden för vissa. Kanske till och med för många.

Jag lever två liv. Jag har två olika vardagar. En i skolan, fester, vänner och allt annat som hör tonåren till. En annan vardag är min cancer. Jag har inga behandlingar, jag säger inte längre att jag har sjukdomen. Men det är nu jag får ta alla konsekvenser av den.

Jag vet att jag kommer ha nytta av detta, att jag har en erfarenhet många andra inte har. Men när man ska gå en extra termin efter studenten, när man inte är sig själv, då är det svårt att tänka så.

Kommentarer
Postat av: sofief

du är duktig beccis (L)

2009-11-02 @ 18:26:00
Postat av: Missie- The One

sv: naaw tack så hilma mycket:):):)

2009-11-02 @ 21:08:51
URL: http://matildaabergs.blogg.se/
Postat av: Mejjah(:

Ja... Det är en aning överdrivet x))

<3

2009-11-02 @ 21:18:55
URL: http://moggie.blogg.se/
Postat av: natta

ja eller hur :D

2009-11-02 @ 21:24:01
URL: http://natalies.se
Postat av: A.F

Ja fan ahren inag egna ;)

2009-11-02 @ 22:20:08
URL: http://agf.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0