beccaanilsson

Läser om cancer på någon sida jag hittade. Blir helt tårögd, allt som står där stämmer in på mig. Hur ensam man ofta känner sig, att många tror att allt är precis som vanligt efter cancern trots att det inte är det, och massa massa saker. Man känner sig mindre ensam när man läser sådana saker.

Fastnade för en liten mening jag hittade också, för precis så känner jag när jag mår dåligt.
"Ofta kan det räcka med ordlös kommunikation, kanske i form av en kram eller att man bara sitter tillsammans."

Vet inte hur många gånger jag har väckt min mamma om nätterna den senaste månaden för att bara sitta och titta på tv med mig eftersom jag oftast inte kan sova. Det gör otroligt mycket att inte sitta själv, att vara två och veta att någon finns där för en när ångesten kommer. Vad hon har gjort mycket för mig alltså. Tänk er hur det skulle vara för era föräldrar att få reda på att just du hade en cancer, en sjukdom som skulle kunna ta deras barn ifrån dom. Min mamma har aldrig visat att hon är ledsen för mig, hon har bara varit positiv och stöttat mig hela tiden. Helt otrolig människa.