Skratta åt det tråkiga!
Haha, kom och tänka på en grej My sa igår på vattengympan igår när vi skulle göra något som hette sprattelgubben (hahaha...)
"Becca, skaka av dig alla cancerceller!"
Humor föredetta cancerpatienter emellan.. Ibland måste man kunna skratta åt det tråkiga. Oj vad vi har haft kul här hemma när jag var flintskallig. När jag rakade mig så finslipade vi ju inte allt direkt, då hade det bara dragit ut på tiden. Framme vid pannan hade det liksom blivit kvar lite lite hår, sånt där kort man har vid pannan, på ett ställe då. Mamma kallade mig för lill-erik, ni vet han i Bertfilmerna, haha! Hans lugg står ju upp lite snyggt sådär ;)
Haha fan va kul det är när han kommer in i rummet... "Hej Erik, välkommen! :):):)"
"Becca, skaka av dig alla cancerceller!"
Humor föredetta cancerpatienter emellan.. Ibland måste man kunna skratta åt det tråkiga. Oj vad vi har haft kul här hemma när jag var flintskallig. När jag rakade mig så finslipade vi ju inte allt direkt, då hade det bara dragit ut på tiden. Framme vid pannan hade det liksom blivit kvar lite lite hår, sånt där kort man har vid pannan, på ett ställe då. Mamma kallade mig för lill-erik, ni vet han i Bertfilmerna, haha! Hans lugg står ju upp lite snyggt sådär ;)
Haha fan va kul det är när han kommer in i rummet... "Hej Erik, välkommen! :):):)"
Att bara ha någon där
Läser om cancer på någon sida jag hittade. Blir helt tårögd, allt som står där stämmer in på mig. Hur ensam man ofta känner sig, att många tror att allt är precis som vanligt efter cancern trots att det inte är det, och massa massa saker. Man känner sig mindre ensam när man läser sådana saker.
Fastnade för en liten mening jag hittade också, för precis så känner jag när jag mår dåligt.
"Ofta kan det räcka med ordlös kommunikation, kanske i form av en kram eller att man bara sitter tillsammans."
Vet inte hur många gånger jag har väckt min mamma om nätterna den senaste månaden för att bara sitta och titta på tv med mig eftersom jag oftast inte kan sova. Det gör otroligt mycket att inte sitta själv, att vara två och veta att någon finns där för en när ångesten kommer. Vad hon har gjort mycket för mig alltså. Tänk er hur det skulle vara för era föräldrar att få reda på att just du hade en cancer, en sjukdom som skulle kunna ta deras barn ifrån dom. Min mamma har aldrig visat att hon är ledsen för mig, hon har bara varit positiv och stöttat mig hela tiden. Helt otrolig människa.
Nästa år måste bli bättre
Varför ska jag ha ångest varenda jävla kväll? Kan jag få gå och lägga mig och faktiskt somna på en gång?Tydligen inte, med tanke på att jag sitter här kvart över 2 mitt inatten, precis som alla andra nätter.
Nästa år kan inte bli ett sämre år. Så sa jag förra nyåret också och se vart jag har hamnat. Jag fick operera bort en äckligt stor tumör och en äggstock, fick cancer, gjorde slut med min expojkvän, känner inte igen mig själv, har fått fruktansvärd ångest och förlorade alldeles för mycket i sjukdomen. Jag vet att det låter som jag tycker synd om mig själv men detta är faktiskt bara sanningen. Och visst har det väl hänt bra saker i år också! Jag överlevde cancern, blev en starkare människa och har varit glad åt de små sakerna som livet ger. Men om nästa år ska bli sämre än detta så krävs det rätt mycket.
Nästa år kan inte bli ett sämre år. Så sa jag förra nyåret också och se vart jag har hamnat. Jag fick operera bort en äckligt stor tumör och en äggstock, fick cancer, gjorde slut med min expojkvän, känner inte igen mig själv, har fått fruktansvärd ångest och förlorade alldeles för mycket i sjukdomen. Jag vet att det låter som jag tycker synd om mig själv men detta är faktiskt bara sanningen. Och visst har det väl hänt bra saker i år också! Jag överlevde cancern, blev en starkare människa och har varit glad åt de små sakerna som livet ger. Men om nästa år ska bli sämre än detta så krävs det rätt mycket.
Då hade jag varit död
"1979 fanns det ingen barncancer. Ordet var för starkt för att uttala och några behandlingar av barn med tumör och blodsjukdom var det knappt tal om. ”Dom dör ju i alla fall”, som en person i dåvarande sjukhusledningen för Karolinska i Solna, uttryckte det.
Så var det visserligen också. Bara en av fyra överlevde då – för trettio år sedan. I dag är det precis tvärtom. Tre av fyra överlever."
Det handlar om 30 år.. För 30 ynka år sedan hade det varit kört för mig, jag hade dött i cancer bara 16 år gammal. Jag är så otroligt glad över att forskningen har gått framåt så mycket som den har gjort, och jag är så tacksam till dom som skänker pengar för att rädda cancersjuka barns liv, till dom som hjälpte till att rädda mitt liv. Forskningen kommer rädda fler liv och gå framåt ännu mer. Tillslut så hoppas jag att fyra av fyra barn ska överleva den hemska sjukdomen.
(För att läsa hela artiklen, gå in på barncancerfondens hemsida.)
Mormor och jag under min tredje behandling :) En av dom personerna som ställt upp något otroligt för både mig, mamma och Marcus.
Har ni sett mig i page?
Tror nog inte det hörrenini. Hade nämnligen page ett par dagar innan jag rakade av mig håret. Eftersom jag hade så långt hår så var det så himla jobbigt när det föll. Ville inte raka av allt på en gång så klippte det kortare istället. Jag ville inte att så många skulle se mig i page eftersom peruken jag hade valt hade mycket längre hår och det skulle ju vara lite konstigt.. Så när jag skulle ut en kväll i April så rakade mamma av mitt hår, något av det värsta båda varit med om, sen tog jag på mig peruken för första gången och åkte iväg. Tittade inte på mitt rakade huvud förens på kvällen när jag kommit hem och då var det inte så farligt som jag hade trott att det skulle vara!
Man ser hur hårfästet har börjat krypa uppåt och att pagen inte är riktigt jämn pga av alla hårstråna som faller. Ni ser hur dom hänger ner.
Man ser hur hårfästet har börjat krypa uppåt och att pagen inte är riktigt jämn pga av alla hårstråna som faller. Ni ser hur dom hänger ner.
Igår kom min journal
En bunt med papper från Kalmar sjukhus, så Linköpings journal väntar jag fortfarande på. Fanns ju vissa saker som var lite mer trevligare än andra, men vafasen, jag får helt enkelt skylla på att jag var sjuk..! (; Vissa saker som stod där hade jag nästan glömt bort, eller i alla fall inte tänkt på.
Nu för tiden tänker jag nästan bara på hur det skulle vara att få tillbaka cancern och hur andra skulle reagera. Jag tänker också på dagen jag fick reda på att jag hade cancer, hur allt var och hur det var att berätta. Jag tänker på hur jag berättade det, och på hur fler liv än mitt eget förändrades i det ögonblicket.
Förlåt för alla dessa tråkiga webcambilder, men det är nog lika bra ni vänjer er.. ;)
Sjukhuset, en del av mig
Idag har jag varit på sjukhuset, två gånger. Känns fortfarande som det är där jag hör hemma, att det är där jag känner mig trygg och att det framför allt är där jag känner att jag passar in. Jag vet att jag inte gör det längre, att jag inte borde känna så eftersom jag nu är "frisk". Men i mitt huvud är jag nog fortfarande sjuk, i mina tankar är jag nog fortfarande en cancerpatient.
När jag inte mår bra så är det enda stället jag vill till sjukhuset. Att bara gå i korridoren med en droppställning eller ligga i en säng på ett sjukhusrum. Förstår att detta måste låta jättekonstigt för er, och ni ska veta att min största rädsla är att cancern ska komma tillbaka så det är inte det det handlar om.
Förresten, i lördags var det ett halvår sedan som jag avslutade mina behandlingar! Tänk vad tiden går fort..
När jag inte mår bra så är det enda stället jag vill till sjukhuset. Att bara gå i korridoren med en droppställning eller ligga i en säng på ett sjukhusrum. Förstår att detta måste låta jättekonstigt för er, och ni ska veta att min största rädsla är att cancern ska komma tillbaka så det är inte det det handlar om.
Förresten, i lördags var det ett halvår sedan som jag avslutade mina behandlingar! Tänk vad tiden går fort..
Livsavgörande beslut
Ibland blir jag bra rädd alltså. När jag kom hem från skolan idag så fanns det ett brev till mig och mamma. Det står att det är från landstinget och jag förstår att det är från sjukhuset. Det står om en ny tid för provtagning, i december.
Nu efter alla kontroller är jag på helspänn och jag är så fruktansvärt rädd för att få tillbaka cancern. Mamma fick ringa sjukhuset när hon kom hem för hon tyckte också att det var konstigt. Som tur var var det ingenting!
Jag tänker ofta "cancern klarar jag av en gång till om jag skulle få den", men när jag faktiskt tror att den är tillbaka så blir jag livrädd. Panikkänsla. Visst, jag skulle klara det en gång till, det tvivlar jag inte på, men jag orkar inte igen.. Jag orkar inte ha cancer igen och jag orkar inte med mer cellgifter.
Den här veckan har jag varit jättetrött men ändå inte kunnat sova. Kontrollerna är så fruktansvärt stressande och jobbiga. Det läkarna säger på några sekunder är avgörande för hur mitt liv kommer se ut, hur mitt liv ser ut. Just nu ser allt bra ut och det är otroligt skönt! Men var tredje månad kommer jag känna mig stressad och rädd för att dö. På några sekunder får man livsavgörande beslut, om man ska dö eller om man ska leva.
Jag har levt i 17 år, och jag tycker att det är förbannat orättvist att jag redan ska oroa mig för cancer, smärta och död.
Jag vill aldrig vara en cancerpatient igen.
Nu efter alla kontroller är jag på helspänn och jag är så fruktansvärt rädd för att få tillbaka cancern. Mamma fick ringa sjukhuset när hon kom hem för hon tyckte också att det var konstigt. Som tur var var det ingenting!
Jag tänker ofta "cancern klarar jag av en gång till om jag skulle få den", men när jag faktiskt tror att den är tillbaka så blir jag livrädd. Panikkänsla. Visst, jag skulle klara det en gång till, det tvivlar jag inte på, men jag orkar inte igen.. Jag orkar inte ha cancer igen och jag orkar inte med mer cellgifter.
Den här veckan har jag varit jättetrött men ändå inte kunnat sova. Kontrollerna är så fruktansvärt stressande och jobbiga. Det läkarna säger på några sekunder är avgörande för hur mitt liv kommer se ut, hur mitt liv ser ut. Just nu ser allt bra ut och det är otroligt skönt! Men var tredje månad kommer jag känna mig stressad och rädd för att dö. På några sekunder får man livsavgörande beslut, om man ska dö eller om man ska leva.
Jag har levt i 17 år, och jag tycker att det är förbannat orättvist att jag redan ska oroa mig för cancer, smärta och död.
Jag vill aldrig vara en cancerpatient igen.
Man ser rakt igenom dig!
Kom och tänka på en kommentar jag fick igår från en av läkarna under ultraljudet. Han säger att jag är väldigt smal och "jag kan nog se rakt igenom dig. Aa, där jag ser brittsen lite". Lite otäckt sådär!
Har varit hos gynekologen idag på förmiddagen och allt såg bra ut. Den äggstocken jag har kvar är helt normal! :) Så himla skönt att veta det, då slipper man oroa sig så mycket.
Snart ska jag iväg på bio med mamma och Marcus, vilket det är och vad jag tyckte om den får ni se ikväll ;) Spännande va, haha...
Har varit hos gynekologen idag på förmiddagen och allt såg bra ut. Den äggstocken jag har kvar är helt normal! :) Så himla skönt att veta det, då slipper man oroa sig så mycket.
Snart ska jag iväg på bio med mamma och Marcus, vilket det är och vad jag tyckte om den får ni se ikväll ;) Spännande va, haha...
Ultraljud, läkare och portakaten
Hemma efter en heldag på sjukhuset! I alla fall nästan. Jag trivs så jäkla bra där, det känns som det är där jag hör hemma, fast att det inte är så. Och bara för att jag säger så så betyder det inte att jag vill bli sjuk igen.
Hur som helst, ultraljudet såg bra ut och det var hela två läkare som undersökte mig! Är lättad och glad. Fikade en timme med My på lekterapin ( där alla balla fikar.. ;) ) som också har varit sjuk. Så otroligt skönt att prata med någon som verkligen förstår och kan dela med sig av sina egna upplevelser :)
Efter det träffade jag min läkare och pratade om hur jag mådde och så. Han tog även upp min portakat, en dosa som sitter inopererad under huden på mig. De som har sett mig, eller bilder på mig har kanske sett något vid mitt nyckelben? Vanliga blodkärl klarar inte av så starka mediciner som cellgifter så därför har man en portakat som man får cellgifterna genom. Man slipper även sticka flera gånger i armvecket när man har behandlingarna.
Den sitter kvar minst ett halvår efter sjukdomen, ifall den skulle få för sig att komma tillbaka. Men nu, nu jävlar börjar vi planera datum för att ta ut den! Ska eventuellt ta bort den i slutet av februari. Ännu ett tecken på tillfrisknande.
Såhär ser den ut i alla fall, och på mig syns den ganska tydligt eftersom jag är så smal. Man ser verkligen konturerna på den.
Hur som helst, ultraljudet såg bra ut och det var hela två läkare som undersökte mig! Är lättad och glad. Fikade en timme med My på lekterapin ( där alla balla fikar.. ;) ) som också har varit sjuk. Så otroligt skönt att prata med någon som verkligen förstår och kan dela med sig av sina egna upplevelser :)
Efter det träffade jag min läkare och pratade om hur jag mådde och så. Han tog även upp min portakat, en dosa som sitter inopererad under huden på mig. De som har sett mig, eller bilder på mig har kanske sett något vid mitt nyckelben? Vanliga blodkärl klarar inte av så starka mediciner som cellgifter så därför har man en portakat som man får cellgifterna genom. Man slipper även sticka flera gånger i armvecket när man har behandlingarna.
Den sitter kvar minst ett halvår efter sjukdomen, ifall den skulle få för sig att komma tillbaka. Men nu, nu jävlar börjar vi planera datum för att ta ut den! Ska eventuellt ta bort den i slutet av februari. Ännu ett tecken på tillfrisknande.
Såhär ser den ut i alla fall, och på mig syns den ganska tydligt eftersom jag är så smal. Man ser verkligen konturerna på den.
Julbord med barncancerföreningen
Såg idag på facebook att man kan anmäla sig till ett julbord i Norrköping. Man åker med andra som överlevt cancer, äter julbord tillsammans, sover på hotell och har tillgång till spat! Jag tror familjen får följa med om dom vill också. Jag är verkligen jättesugen på att följa med! :)
Att gå igenom det jag har gått igenom kan kännas väldigt ensamt även om man har hur mycket stöd som helst. Det finns ingen som riktigt förstår alla komplicerade tankar hur mycket dom än försöker. Så det vore hur roligt och härligt som helst att umgås med andra som kan känna igen sig i det jag säger.
Att gå igenom det jag har gått igenom kan kännas väldigt ensamt även om man har hur mycket stöd som helst. Det finns ingen som riktigt förstår alla komplicerade tankar hur mycket dom än försöker. Så det vore hur roligt och härligt som helst att umgås med andra som kan känna igen sig i det jag säger.
Fullt upp!
Ojojoj, nästnästa vecka kommer jag typ bo på sjukhuset. Ska dit på måndag, tisdag, onsdag och fredag. Ultraljud, gynundersökning, prata med min läkare, vaccination... Ingenting jag ser fram emot direkt!
Tid till ultraljud..
Glömde berätta för er att jag idag fick en tid till ett ultraljud, och för några dagar sen fick jag även en tid till gynekologen. Det är fruktansvärt att vara helt utlämnad under ett ultraljud. Man försöker läsa av läkarnas ansiktsuttryck, om dom kollar extra på ena sidan av magen, om dom rynkar ögonbrynen och så vidare.. Detta gör dom för att se så cancern inte kommit tillbaka och under tiden hinner man tänka ut en himla massa saker som kan ha hänt. Att den har kommit tillbaka, att jag har cancer i hela kroppen och det jag är mest rädd för är att dom ska säga är "det är kört, det finns inget vi kan göra". Jag är fruktansvärt rädd för det och jag vill verkligen inte göra ultraljudet! Gynundersökningen är inte lika hemsk, den går lite fortare och man hinner inte tänka så mycket innan det är klart.
Den 30e november ska jag på ultraljudet och den 2e december ska jag till gynekologen. Proverna såg bra ut sist och jag hoppas verkligen ultraljudet och gynundersökningen också ser bra ut!
Den 30e november ska jag på ultraljudet och den 2e december ska jag till gynekologen. Proverna såg bra ut sist och jag hoppas verkligen ultraljudet och gynundersökningen också ser bra ut!
Min Stora Dag
Jag färgade håret hos frisören, blont. Men det blev visst lite gult så nu får silverschampoot sköta resten! Ni får se det när det är snyggt ;)
Idag tog jag blodprover på sjukhuset, något jag gör varje månad för att se så cancern inte kommer tillbaka. Man säger alltid personnummret då och då fick min läkare reda på att jag snart fyller år. Hon försvann ut och kom tillbaka med en biocheck till mig! Hihi, blev superglad. Det står att det är från "min stora dag", vet inte om ni sett den reklamen om det. I reklamen säger dom att min stora dag är till för svårt sjuka barn som vill förverkliga sina drömmar.
Därifrån fick jag min lilla biobiljett så tackar dom så mycket :) Helt underbart att dom finns för de svårt sjuka barnen och kan muntra upp dom! Läste om en flicka som fick en resa till Egypten tillexempel.
Idag tog jag blodprover på sjukhuset, något jag gör varje månad för att se så cancern inte kommer tillbaka. Man säger alltid personnummret då och då fick min läkare reda på att jag snart fyller år. Hon försvann ut och kom tillbaka med en biocheck till mig! Hihi, blev superglad. Det står att det är från "min stora dag", vet inte om ni sett den reklamen om det. I reklamen säger dom att min stora dag är till för svårt sjuka barn som vill förverkliga sina drömmar.
Därifrån fick jag min lilla biobiljett så tackar dom så mycket :) Helt underbart att dom finns för de svårt sjuka barnen och kan muntra upp dom! Läste om en flicka som fick en resa till Egypten tillexempel.
Att tappa bort sig själv
I de allra flesta fallen känner jag inte igen mig själv. Jag är inte den jag brukade vara innan jag blev sjuk. Jag är inte sexton år längre och det kommer jag aldrig vara igen. Jag är så mycket äldre i vissa lägen, tänker på saker väldigt få i min ålder tänker på.
När man är sexton år tänker man på sig själv, vilket jag också gör. Man vill passa in i samhället, i skolan, i klassen. Alla har en roll, en person man är. Jag har ingen roll längre för jag vet inte vem jag är. Jag tänker på sådana här saker också, det gör jag. Men jag oroar mig också för en provtagning som kommer nu i veckan. För ett ultraljud som kommer om en månad. Jag oroar mig för att min cancer ska komma tillbaka. De allra flesta i min ålder, och vuxna, vågar inte ens säga ordet cancer. För cancer är lika med döden för vissa. Kanske till och med för många.
Jag lever två liv. Jag har två olika vardagar. En i skolan, fester, vänner och allt annat som hör tonåren till. En annan vardag är min cancer. Jag har inga behandlingar, jag säger inte längre att jag har sjukdomen. Men det är nu jag får ta alla konsekvenser av den.
Jag vet att jag kommer ha nytta av detta, att jag har en erfarenhet många andra inte har. Men när man ska gå en extra termin efter studenten, när man inte är sig själv, då är det svårt att tänka så.
När man är sexton år tänker man på sig själv, vilket jag också gör. Man vill passa in i samhället, i skolan, i klassen. Alla har en roll, en person man är. Jag har ingen roll längre för jag vet inte vem jag är. Jag tänker på sådana här saker också, det gör jag. Men jag oroar mig också för en provtagning som kommer nu i veckan. För ett ultraljud som kommer om en månad. Jag oroar mig för att min cancer ska komma tillbaka. De allra flesta i min ålder, och vuxna, vågar inte ens säga ordet cancer. För cancer är lika med döden för vissa. Kanske till och med för många.
Jag lever två liv. Jag har två olika vardagar. En i skolan, fester, vänner och allt annat som hör tonåren till. En annan vardag är min cancer. Jag har inga behandlingar, jag säger inte längre att jag har sjukdomen. Men det är nu jag får ta alla konsekvenser av den.
Jag vet att jag kommer ha nytta av detta, att jag har en erfarenhet många andra inte har. Men när man ska gå en extra termin efter studenten, när man inte är sig själv, då är det svårt att tänka så.
Jag saknar mitt hår
Jag vill ha tillbaka mitt hår. Jag saknar mitt hår. Nu vet jag att vissa av er tycker jag är skittöntig för "håret växer ju alltid ut igen!" Men tänk er själva, att tappa håret och vara flitskallig som 16åring. Det är bara en liten del av allt jag har gått igenom.
Jag saknar mitt hår ikväll och ikväll får jag göra det. Jag får göra det några dagar om jag vill, men jag får inte vara ledsen för saker och ting hela tiden. Ibland får man, men det får absolut inte ta över ens liv!
Jag tycker inte om att sitta bakom tjejerna på lektioner, för då ser jag alltid deras långa hår. Det är såklart inte deras fel, men ibland kan det vara lite jobbigt.
Just nu önskar jag att jag aldrig hade fått cancer, för nu får jag ta konsekvenserna. Jag ligger efter otroligt mycket i skolan, det är läkarbesök och andra möten, jag är trött och jag är inte samma person längre. Både på gott och ont.
Jag var skitsöt i mitt långa hår, men jag fattade det inte då. Men när jag tittar på gamla bilder på mig ser jag en så jäkla söt tjej och jag vill så otroligt gärna se ut som henne igen.
Hehehe, lite självisk här, och ni behöver inte hålla med! Detta är vad jag tycker, och jag får faktiskt tycka det.
Jag saknar mitt hår ikväll och ikväll får jag göra det. Jag får göra det några dagar om jag vill, men jag får inte vara ledsen för saker och ting hela tiden. Ibland får man, men det får absolut inte ta över ens liv!
Jag tycker inte om att sitta bakom tjejerna på lektioner, för då ser jag alltid deras långa hår. Det är såklart inte deras fel, men ibland kan det vara lite jobbigt.
Just nu önskar jag att jag aldrig hade fått cancer, för nu får jag ta konsekvenserna. Jag ligger efter otroligt mycket i skolan, det är läkarbesök och andra möten, jag är trött och jag är inte samma person längre. Både på gott och ont.
Jag var skitsöt i mitt långa hår, men jag fattade det inte då. Men när jag tittar på gamla bilder på mig ser jag en så jäkla söt tjej och jag vill så otroligt gärna se ut som henne igen.
Hehehe, lite självisk här, och ni behöver inte hålla med! Detta är vad jag tycker, och jag får faktiskt tycka det.
En mindre njure?
Ja, jag vet, jag har varit urusel med bloggen i en vecka nu! Har verkligen inte haft lust, känner mig rätt stressad med skola, möten, läkartider och så vidare..
Tänkte berätta för er att jag gjorde ett ultraljud i onsdags och allt såg bra ut! Men (det finns väl alltid ett men?) jag har en lite mindre njure? Haha, ingen fara med det men ändå! Vad för slags kropp har jag egentligen? Bara en äggstock, ingen blindtarm och en liten njure..
Tur att jag klarar mig bra ändå ;)
Tänkte berätta för er att jag gjorde ett ultraljud i onsdags och allt såg bra ut! Men (det finns väl alltid ett men?) jag har en lite mindre njure? Haha, ingen fara med det men ändå! Vad för slags kropp har jag egentligen? Bara en äggstock, ingen blindtarm och en liten njure..
Tur att jag klarar mig bra ändå ;)
Ett halvår sedan tumören upptäcktes
Idag är det den 12e september vilket innebär att det var exakt ett halvår sedan jag var hos läkarn första gången angående magen. Åkte till gyn den 12e mars och togs emot av en av deras gynekologer. Han gjorde ett ultraljud och såg då att jag hade en "cysta över hela buken", som han uttryckte det. Minns precis allt, men vill inte gå in för mycket på detaljer. Fick en chock och var helt säker på att jag skulle dö. Min första tanke var "jag kommer aldrig mer få träffa Nille", min pojkvän. Trodde att den var för stor för att göra något åt.
Då visste vi inte att den innehöll cancerceller, vi trodde att det bara var en ofarlig cysta. Efter operationen så kunde man konstatera att det fanns en risk för att jag var sjuk.
För ett halvår sedan var en dom värsta dagarna i mitt liv, för ett halvår sedan förändrades hela mitt liv totalt. Men som jag sagt förut, jag skulle inte vilja vara utan det som jag har gått igenom.
Då visste vi inte att den innehöll cancerceller, vi trodde att det bara var en ofarlig cysta. Efter operationen så kunde man konstatera att det fanns en risk för att jag var sjuk.
För ett halvår sedan var en dom värsta dagarna i mitt liv, för ett halvår sedan förändrades hela mitt liv totalt. Men som jag sagt förut, jag skulle inte vilja vara utan det som jag har gått igenom.
Min cancer
Jag har fått endel frågor om min cancer, vad jag hade för typ av cancer, hur jag upptäckte den, hur jag mådde, om jag kan få barn och så vidare..
Jag hade komplex för min mage under flera år, tyckte den stod ut och så. När jag sa tex "står min mage ut i den här tröjan?" så blev folk bara irriterade och sa att jag var smal.
När jag låg ner blev min mage inte platt som alla andras magar. Min mage stod fortfarande ut, och även om man har endel fett så ska ju magen sjunka ihop..!
Jag har alltid varit fruktansvärt rädd för sjukhus, och framför allt nålar och med tanke på alla irriterande kommentarer som jag fick så sökte vi inte för problemet. Ända fram tills jag fick nog, då vi fick tid på en vårdcentral. Där sa läkarn att det var lactos så jag åt lactosfri mat men inget hände. Vi sökte igen några månader senare och då sa dom fortfarande att det var allergi eller stress. Läkarn sa också att jag inte hade cancer, att jag var för ung för det.
När jag fick riktigt ont i magen, kring äggstockarna, så ringde vi till ungdomsmottagningen som skickade oss vidare till gyn. Där gjordes ett ultraljud och dom konstaterade att jag hade en cysta över hela buken. En vecka senare opererades jag i Linköping och då tog dom även ut min ena äggstock som inte längre hade någon funktion. Ytterligare några dagar senare kom beskedet, jag hade cancer, äggstockscancer med god prognos.
Ni ska veta att man klarar sig lika bra med en äggstock som med två. Jag kan få barn precis som vem som helst!
En tuff behandling påbörjades, och med allt stöd jag fick så klarade jag det. Tack vare mig själv, mina nära och läkarna så är jag fortfarande här idag.
Efter min första behandling vägde jag otroligt lite och jag vet att vissa inte var säkra på att jag skulle klara resten av behandlingarna. Hade jag då inte gett mig tusan på att vinna över sjukdomen så hade det varit kört, jag hade helt enkelt dött i cancer 16 år gammal.
Jag hade inget självförtroende alls innan jag blev sjuk, jag var extremt utseendefixerad, och tyckte alltid att alla andra var bättre och snyggare än jag.
Nu vet jag att jag klarar allt, för har man gått igenom det jag har gjort så gör man det. Jag vet att jag har en pojkvän som älskar mig med tanke på hur han har ställt upp för mig. Jag vet att det finns så mycket viktigare saker än utseende.
Jag skulle absolut inte vilja vara utan sjukdomen, men jag skulle aldrig någonsin vilja gå igenom helvetet igen.
Jag hade komplex för min mage under flera år, tyckte den stod ut och så. När jag sa tex "står min mage ut i den här tröjan?" så blev folk bara irriterade och sa att jag var smal.
När jag låg ner blev min mage inte platt som alla andras magar. Min mage stod fortfarande ut, och även om man har endel fett så ska ju magen sjunka ihop..!
Jag har alltid varit fruktansvärt rädd för sjukhus, och framför allt nålar och med tanke på alla irriterande kommentarer som jag fick så sökte vi inte för problemet. Ända fram tills jag fick nog, då vi fick tid på en vårdcentral. Där sa läkarn att det var lactos så jag åt lactosfri mat men inget hände. Vi sökte igen några månader senare och då sa dom fortfarande att det var allergi eller stress. Läkarn sa också att jag inte hade cancer, att jag var för ung för det.
När jag fick riktigt ont i magen, kring äggstockarna, så ringde vi till ungdomsmottagningen som skickade oss vidare till gyn. Där gjordes ett ultraljud och dom konstaterade att jag hade en cysta över hela buken. En vecka senare opererades jag i Linköping och då tog dom även ut min ena äggstock som inte längre hade någon funktion. Ytterligare några dagar senare kom beskedet, jag hade cancer, äggstockscancer med god prognos.
Ni ska veta att man klarar sig lika bra med en äggstock som med två. Jag kan få barn precis som vem som helst!
En tuff behandling påbörjades, och med allt stöd jag fick så klarade jag det. Tack vare mig själv, mina nära och läkarna så är jag fortfarande här idag.
Efter min första behandling vägde jag otroligt lite och jag vet att vissa inte var säkra på att jag skulle klara resten av behandlingarna. Hade jag då inte gett mig tusan på att vinna över sjukdomen så hade det varit kört, jag hade helt enkelt dött i cancer 16 år gammal.
Jag hade inget självförtroende alls innan jag blev sjuk, jag var extremt utseendefixerad, och tyckte alltid att alla andra var bättre och snyggare än jag.
Nu vet jag att jag klarar allt, för har man gått igenom det jag har gjort så gör man det. Jag vet att jag har en pojkvän som älskar mig med tanke på hur han har ställt upp för mig. Jag vet att det finns så mycket viktigare saker än utseende.
Jag skulle absolut inte vilja vara utan sjukdomen, men jag skulle aldrig någonsin vilja gå igenom helvetet igen.
Hos gynekologen
Jag måste göra gynundersökning och ultraljud var tredje månad för att se så att cancern inte kommer tillbaka. Jag hade äggsstockscancer och det är därför dom gör på detta viset.
Allt såg bra ut!! Och det är otroligt skönt ska ni veta :)
När jag nu kom hem så hittar jag grey's anatomy som jag beställde för ett tag sedan, så nu ska jag vrålglo på det.
Allt såg bra ut!! Och det är otroligt skönt ska ni veta :)
När jag nu kom hem så hittar jag grey's anatomy som jag beställde för ett tag sedan, så nu ska jag vrålglo på det.
