Tankar om förra året

Jag tänker väldigt mycket just nu, på vad jag gjorde för exakt ett år sedan. Vad jag gjorde och vad jag kände. Kan kolla på klockan och minnas tillbaka vad jag gjorde ungefär vid den här tiden i Linköping just det datumet.

Idag för ett år sedan fick jag åka hem från Linköping, det var en måndag. Sjukhustaxin var en timme sen och min mage var totalt död efter operationen. Kommer ihåg hur stressad jag var, för jag ville bara hem. Jag ville hem innan beskedet kom, för jag visste att dom skulle ringa och berätta hur läget var. Eller att jag skulle få det bekräftat, att jag faktiskt hade cancer. Att bara skriva detta är jobbigt, för jag minns verkligen exakt hur det var. Bra bearbetning det här.

Kom i alla fall hem till mormor och förra pojkvännen då. Telefonen ringde konstant dom här dagarna, runt operationen och beskedet. Kommer ihåg att jag en gång bad mamma koppla ur telefonen, för jag orkade inte just då. Var livrädd över att det skulle vara sjukhuset varenda gång den där förbannade telefonen ringde. Svarade i princip aldrig, vilket sitter kvar fortfarande.



Bad mamsi ta kort på min platta mage jag var så lycklig över, den 23e mars förra året. Haha, så galet ful bild..! :) Och så blek i ansiktet.


Allt såg bra ut på gyn!

Kom hem från sjukhuset för en stund sedan, provtagning och gynundersökning. Äggstocken såg bra ut så är kanonglad över det :) Och för er där ute som fått för sig att jag bara kan få barn varannan månad och vatusan allt är, icke sa nicke. Min vänstra äggstock har tagit över allt jobb så jag är precis som alla andra. Så nu kan ni sluta spekulera kring det, ni som gör det vill säga ;)

Igår vare frisörmässa i jönköping, skojskoj! Har tagit en del pics som jag lägger upp på bloggen när jag orkar haha. Här är i alla fall felle och moi :)




Opererades för ett år sedan

Idag är det hela ett år sedan jag opererade magen. Ett år! Det är sjukt vad tiden går fort. Det är också ett år sedan jag fick reda på att jag kanske var sjuk. Tror inte att någon direkt trodde att jag skulle vara det, folk jag berättade det för var helt övertygade om att så kunde det ju självklart inte vara.
Innest inne så visste jag själv att risken var stor för det, och att jag nog var sjuk. Men bara tanken på att tappa håret innebar så mycket panik så jag försökte att inte tänka på det alls.



Runt den här tiden, fast för ett år sedan då. Nyopererad och inte så pigg tjeja. Platt mage i alla fall vilket var en jädrans lycka ska jag säga er! :')


Trodde cancern var tillbaka

Gårdagen bestod av panik, ångest och tårar. Första gången det brast var när läkarn som gjorde ultraljudet avbryter undersökningen på äggstocken suckar och säger:
"Nu har jag kollat igenom hela övre buken och allt ser bra ut, men..."
I mitt huvudet har jag redan tänkt ut det värsta. Han kommer säga "men vid äggstocken är det något som inte stämmer." Var helt bombsäker på det.
Problemet var att han inte såg ordentligt, och han undrade om vi skulle göra ett vaginalt ultraljud. När jag fattade att allt sett okej ut så började jag lipa. Haha, mamma undrade om jag förstått vad läkaren sagt..

I skolan frågade min känsliga, snälla, försiktiga svenskalärare som bara vill alla väl om hur jag mådde. Jag svarade att jag mådde bra, och hennes nästa fråga blev då "hur gick det?" Till svar får stackarn "....... :'("
Började alltså lipa som fan i korridoren och min stackars lärare blev helt förskräckt, haha!

Dagen avslutades med värdens jävla magont som var kvar ända till natten. Så Lindas 18årsmiddag kunde jag ju glömma. 12e mars är helt enkelt inte inge bra datum.. Förutom pappsens födelsedag då såklart!


Imorgon gäller det

Japp, imorgon ska jag på ultraljud. Får ångest om jag så lite som tänker på det. Det är även den 12e mars imorgon. Förra året gjorde jag ett ultraljud den 12e mars. Då sa läkarn: "Du har en cysta över hela buken."
Och nej, det känns inte ett dugg okej att göra ett ultraljud detta förbannade datum iår igen. Låt oss hoppas på bättre nyheter detta året i alla fall!

Pappa fyller 45 år imorgon också, så ska till honom direkt efter skolan. Från pappa bär det av till Lindis för lite 18årsmiddag! Från Linda bär det av till.. Palace? Vi som är för små för att gå in för se vart vi tar vägen wie! Bra att jag får tänka på annat hela kvällen i alla fall, kommer vara en tankefylld skitdag tillräckligt mycket ändå.




Allt för min syster



Trailen för filmen "allt för min syster". En film om en syster som är född till att hjälpa sin syster som har cancer, leukemi. Jag måste se den, vet dock att jag kommer lipa som aldrig förr med tanke på att jag lipar åt bara trailen. Känner igen så mycket på bara dessa minuter liksom. My har lovat att se den med mig i alla fall, så det lär väl bli tårar från både höger och vänster!


Lite jobbigt också

Fasen vad såna här grejer ska bli så jobbiga då. Jag är skitglad egentligen. Ändå känns allt så hopplöst och tomt. Jag har ont, jag är arg och skulle kunna börja lipa vilket sekund som helst. Visste att det skulle bli såhär, det var just därför jag ville ta hem porten. Men fick jag det? Näe. Hela grejen tar så otroligt mycket på en psykiskt.



Bild från idag innan operationen. Ansiktet var på tok för fult för att visa här haha! Istället får ni titta på mina snygga outfit..


Den är borta!



Trött tjeja som börjar få ont under plåstret..
Allt har gått kanon i alla fall, operationen var nästan rolig haha.. Det lugnande va de bästa, det är det alltid ;)
Senare kommer kanske Mysan hit med onyttigheter och så tror jag minsann det blir pizza eller kinamat ikväll!


Emla överallt!

Badrummet luktar sjukhus efter tvålen man måste tvätta sig med. Och sen har jag emlat, på porten och armvecket ifall dom måste sticka mig haha! Gör ingenting utan bedövningssalva(y)





Ser fett stel ut på första bilden.. Skulle bara visa er mina fina salvor hehehehe.
Åker om 10 min, wihahaha, spänd, nervös och glad!


När porten sattes in




Operation imorgon!

Imorgon opereras jag. Alltså, jag kan knappt fatta det. Jag ska få ta bort min cancerdosa för jag har inte cancer längre. Och dom tror antagligen inte att risken är särskilt stor att jag ska få tillbaka den. Klockan 9 imorgon ska jag vara på sjukhuset i Kalmar, så det blir väl lite efter dom söver mig och allt.

Det är sånt här som kallas lycka mina vänner! :)


Vardagsordet cancer

För det mesta är "cancer" bara ett ord för mig, ett helt vanligt vardagsord som jag automatiskt säger flera gånger om dagen. Det finns vissa stunder som jag kommer på innebörden av detta ord, och att jag själv faktiskt har haft det. Det är dom stunderna jag kommer att tänka på smärtan, både psykiskt och fysiskt. Jag tänker på Linköping, på hur svag jag var, på när pappa och Nille körde runt med mig i rullstolen för att jag behövde komma ut men inte orkade gå. Det var så soligt i Linköping och jag fick mest ligga i sängen och titta på solen och värmen. Folk som stirrade och undrade vad felet var på mig.

Jag tänker på när jag inte kunde gå i vårt trapphus utan att behöva slänga mig på soffan och hämta andan direkt efter. När jag kom hem efter två operationer och en rejäl kur cellgifter och inte kunde äta mer än en sked mat. Minns att jag till och med tänkte: "Hur fan ska jag kunna äta igen?" Det kändes som en omöjlighet för mig just då, när jag vägde under 40 kg och var totalt utmattad.

Det är dom stunderna ordet cancer blir så mycket mer än ett vardagsord. Det är när jag tänker på vad cancern gjorde mot mig och mot alla runt omkring mig.




En vecka kvar!

Idag är det exakt en vecka kvar tills jag opererar mig. Jag längtar riktigt mycket, men vet att jag kommer vara jättenervös precis innan. Längtar tills jag kommer hem från sjukhuset med porten i handen istället för under huden.

Ungefär en vecka efter operationen har jag min första cancerkontroll för mars. Det skulle verkligen suga om cancern visar sig vara tillbaka. Då får jag liksom.. börja på ruta ett igen. Så länge dom inte säger att det är kört. Vafasen skulle jag göra om dom säger att dom inte kan göra mer för mig... Kan knappt skriva det, tanken skrämmer mig något enormt.

 


A bad hair day

Köpte en sån bad hair day mössa i göteborg för ett år sedan. Skulle aldrig få för mig att använda den igen. Det är en cancermössa, hade den jämt när jag var sjuk och inte hade något hår.

Ser ofta människor med samma mössa och jag bara stannar upp och glor. "Hur tusan kan du tro att du har en dålig hårdag?! Ta av dig min cancermössa."
Haha, menar inget illa såklart och jag fattar att andra inte tänker som jag. När jag köpte min visste jag inte att den skulle bli min cancermössa, men oj vad glad jag är att jag köpte den! Testade att ta en sjal på huvudet en gång, men den åkte av lika fort som den kom på. Skulle jag ha en sjal över huvudet så kunde man lika gärna skriva cancer i pannan på mig. En sån sjal skriker det ordet, tycker jag.



Mina ögon såg annorlunda ut förr, mycket friskare och piggare på något vis. Fast på den här bilden är jag egentligen inte frisk, jag är bara inte medveten om att jag är allvarligt sjuk.



Almers hus för cancerdrabbade familjer

Kvällen spenderades med My och melodifestivalen, wiho :) Imorgon bär det av till Almers hus i Varberg, cancerhuset som jag så kärleksfullt kallar det..

Almers hus är ett ställe i varberg familjer som drabbats av cancer får åka till helt gratis. Det får plats 4 familjer åt gången, och nu när vi är där skulle det tydligen vara en den tonåringar vilket jag tycker är jätteskoj! Jag, mamma, Marcus och mormor åker dit i 3-4 dagar och vi tar ullared på vägen haha!

Jag tycker det är så tråkigt att bara ta det lugnt egentligen, men jag vet att jag behöver det. Särskilt nu. Så, det kanske inte blir så dumt? Finns bubbelpool, inomhusbassäng och grejer. Frågan är, finns det någon dator? Haha, usch så nördig jag är.




Denna konstanta ilska

Jag känner mig så arg, hela jävla tiden. Innan, typ en del av december, januari och fram tills nu så kunde jag inte gråta. Det gick helt enkelt inte! Det var precis som att alla tårar tagit slut.

Nu däremot så vill jag gråta hela tiden på grund av denna ilska. Det räcker med så otroligt lite, och det kokar i huvudet. Jag kan verkligen inte beskriva hur det är, hur denna rädsla, stress och oro känns.. Det är något man bara kan förstå om man varit där själv. Hur hjälplös man känner sig på kontrollerna, det som sägs kan jag inte styra över. Dom kan säga att vafasen som helst till mig och det är bara för mig att acceptera det som sägs, även om dom säger att jag kommer dö.
Jag vill verkligen kunna förklara så ni förstår hur det är, men jag tror inte ord räcker till. Finns säkert några där ute som känner igen sig i ilskan i alla fall, och hur frustrerande den är.

En liten bild från Elwins lekland idag som visar lite glädje! Det var en viss liten herre som har fyllt hela 5 år, så vi åkte dit med han och hans storebror, vår present till honom. Skulle ljuga om jag sa att det inte var kul där ;)




Tar hem porten i en påse

"Borttagning av Port-a-Cath".
Jag vet att jag kommer lipa över denna hemska fula dosa när den väl är borta. Självklart vill jag ta bort den men det är otroligt mycket blandade känslor i allt som har med cancern att göra.
Därför mina vänner, ska jag ha hem den. Jag tar den i vad som helst, en burk, en icakasse, jackfickan, bara jag får hem den. Kommer finnas kvällar då jag lär vara väldigt lycklig över detta, hur onormalt ni än kan tycka att det låter. Känner mig själv tillräckligt bra för att veta detta. Har varit samma visa med peruken, haft den på huvudet dom kvällarna som jag mått som sämst.

Men som jag sa innan, självklart är jag hur glad som helst över att ta bort cancerdosan!




Operationsdatumet är satt!

FAN VA GLAD JAG ÄR! Den 3 mars ryker portakaten!!!!! Den 3 mars lägger jag mig återigen på operationsbordet för att ta bort en bit av cancern, ni förstår inte hur underbart detta är!


Tid till ännu en kontroll

Fett förskyld tjeja här borta.. Plus att jag inte har kvar något godis eftersom det var borta efter att jag somnat och vaknat i soffan.

Den 12 mars har jag fått tid till ultraljud också, ännu en så kallad helveteskontroll. Det är pappas födelsedag och även dagen då jag gjorde mitt första ultraljud och läkarn säger: Du har en cysta över hela buken. Blev så lycklig när mamma sa att jag fått en tid då att jag stängde min käft och vägrade svara. Ni förstår inte hur mycket jag hatar dessa kontroller..



(Ursäkta den dåliga kvalitén, har klippt borta nästan hela bilden. Tror ni överlever)
Tagen den 8e mars, fyra dagar innan vi åkte in akut till gyn. Lite otäckt att jag var förskyld då med. Va på bio den kvällen med massa magont, helt ovetandes om att det var cancer som spökade runt i min kropp.




Kaos inuti

Det är helt sjukt vad mitt humör går upp och ner. Är så lättirriterad nu vilket är galet jobbigt.
Det känns som allt är kaos inuti mig. Bättre än så kan jag inte förklara. Får liksom inte ordning på saker och ting, tänker för mycket och tänker för lite. Är så stressad inför mars och allt som väntar. Många föredetta cancerpatienter upplever samma sak som jag, att ju närmre kontrollerna man kommer, desto jobbigare blir det.

Jag vill inte må så dåligt som jag har gjort så måste se till att lösa detta innan det blir värre. Kan ju inte gå såhär tills mars är slut. Frågan är bara hur jag ska göra det.

Försöker ta vara på de bra stunderna helt enkelt, och dom är väldigt många! Idag har varit en bra dag, helgen kommer bli en bra helg, helgen därpå.. Sen får vi ju inte glömma lovet! Har även en underbar vän som alltid gör mig lika glad, Myyyysis ♥ Så efter en simtur med henne ska jag nu trycka i mig en semla och försöka se det positiva wie.



Tss, söt fläta jag lyckades göra idag också (DET är lycka ska jag säga er!)




Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0